Styrka-explosivitet-uthållighet-återhämtning

Träning e inte lätt, man behöver en massa teknisk utrustning för att ha koll så att man inte känner sig sjuk och egentligen inte kan träna. Ibland undrar jag hur man orkar hålla på med alla dessa träningsanalyser, denna ångest över missade pass och att pressa sig till det yttersta allt för fort (puls hit å dit). Lite för mycket överkurs för vanliga motionärer anser jag och leder till stressrelaterade skador och förslitningar. VILA och känn att det är skönt att träna när du tränar. Jag har sett allför många skrynkliga ansikten i löparspåret som inte orkar le...eller säga hej när de skall pressa ytterligare 5 sekunder från tidigare resultat. Förresten skall jag börja köra lite paddelpladder plyometrisk träning. Allt för att med så lite (ok då..effektiv) muskelmassa som möjligt (mycket muskler = mycket mjölsyra = smärta = inte kul) kunna explodera i starten. Måste bara utveckla övningar för det. Mycket medicinboll (EXPLOSIVA MAGMUSKLER)....repklättring (härdar mina skrivbordhänder riktigt bra > mindre blåsor)....och bålrotationsaccelerationsmoment med vikter. Sedan köra lite gummiband sittande på en pilatesboll (för balansen) för att få bra cirkulation och uthållighet (lånat övningen från en dansk paddlare). Dags att sova. Gonatt!

Bambi på is....

orolig själ som man e...så stack man ut på löprunda med vetskapen att marken är stenhård och isig. Tog det långsamt och mjukt första 5 min....sedan två varv i spåret i ca 26 min (riktigt halt på sina ställen)....och sedan en avslutning med hårda intervall under 20 min. Konstigt nog återhämtade jag mig snabbt efter varje intervall så det blev mer snabb snabb fart än återhämtningslöpning. Då är det kul att springa. Hoppas bara benen håller....fram till skidsäsongen. Skall man sätta dubb i skorna..eller köpa "sånna dära" med dubb man drar på skon kanske......

Distriktsmästerskap i kajakpolo minsann !!

Spelade kajakpolo hela kvällen och sporten växer när man inser hur mycket teknik och taktik som krävs. Ingen jättesport dock eftersom vi bara var 4 lag. Det var lagom i en 25 x 12 bassäng, helst skall planen vara bredare.

8 spelare på plan (4 i varje lag normalt 5) och eventuell avbytare på sidan.

Efter att bestämt att vi inte skulle trycka omkull spelare (tackling) så körde vi igång.

ALLA på bollen :D

Mycket vändningar blir det naturligtvis.

Målvakten räddar ytterligare ett skott med paddeln i luften.

Skribenten själv har här tagit sig vatten över huvudet och väntar på assistans från lagkamrat.

Blinkade en del eftersom mina kontaktlinser i gillade detta vatten utan vandrade iväg.

Inga problem dock, efter en minut var det fullt flås igen som gällde.

Alla glada efter matcherna och vi tyckte att "det måste vi göra om".

Helt klart en jättekul aktivitet för paddlare som vill kunna "plattpaddel"paddling.

SImma lugnt.....

länge sedan jag simmade något längre pass men ikväll blev det av. Körde några tusingar på runt 16. 14 per 1000 tempo orkade jag inte mer än 300 meter.  Troligen inte pga. av dålig kondition utan bristande teknik, har väl glömt en del sedan man körde 4-5 pass i veckan. Att ha avslappnad andning utan ansträngning och behålla frekvens och fart är inte så lätt alla gånger. För varmt i simhallsvattnet när man simmar lite hårdare gör att man svettas så det gäller att dricka en hel del. Tog ett självporträtt när jag simmade för att se om tekniken stämmer för minsta möjliga motstånd i vattnet.

Kajakpolo

Fredag....trött. En av de föranmälda "gubbarna" hoppade av pga. ryggproblem så jag och en dotter åkte till träningen i kajakpolo hos UPK inför turneringen hos Mälarpiraterna i Sigtuna. Himla kul att kunna släppa loss och inte bekymra sig om kallt vatten för en gångs skull. Mycket teknik är det också att hålla en platt kort kajak i den riktning man har tänkt sig. Försökte några rollar också men det gick inte alls bra, stressade lite och axlar - huvud ville upp för tidigt. Sedan skulle jag komma upp mha. en vänlig köl vilket jag var för trött för, bleh! Kajakpolo är en intensiv sport och det gav definitivt mersmak (hela kroppen blev mör). Bollsport och kajak på samma gång, alla nybörjare mig inkluderad tyckte det var helfestligt. Hur skall man nu hinna med allt. En sak som är säker är dock att om man kör det här på vintern kommer man vara betydligt starkare och segare när vårsäsongen startar utomhus. Jättebra tränare från UPK och allt som allt ett trevligt gäng där.

Kajaken

Kajaken är inte en Nelo V II:a på något vis. Men det innebär inte för den skull att den är sämre.  En VKV Måsen Elité är inte på något sätt elite utan namnet antyder troligen att den är smalast i en serie av tre. De andra lite "breAre" är Open Shore och Ocean. De har nästan exakt samma utseende men är mer stabila vilket nog attraherar en del som inte vill ha den initiala rörligheten som finns i Eliten. Jämför man med en racing Nelo så är dock Eliten rena SiljanLinefärjan i stabilitet. När man tror man tappat balansen i Elité'n hinner man nästan ta en fika innan man välter och behöver kasta ut paddeln för stöd till skillnad mot en raijser där man ligger i vattnet innan man ens tänkt tanken att nåt höll på att hända. Varför började jag paddla då? - Jo, jag hade tråkigt 2001 och fick ett tips om att gå en kajakkurs under en helg. Jag hade innan dess aldrig paddlat en kajak och visste knappt vad det var. Jag har dock ett C2 hembygge som jag paddlat en del i vårfloderna när jag var i finniga tonåren. Just den helgen var den svinkallt och regn mest hela tiden så jag var den enda deltagaren och fick två instruktörer för mig själv vilket behövdes. Jag är nämligen rädd för vatten. Hur som helst fick jag prova alla kajaker jag kunde komma ner i. Små sittbrunnar...större sittbrunnar....kajaker enligt engelsk modell...med V form och skädda...finska plastkajaker med mindre volym så man satt mer i vattnet än på. Rundbottnade med roder...osv. Jag testade även deras enda VKV, en Open Shore och jag gillade genast den enorma sittbrunnen och att sitta över vattnet. Tyvärr (är) var min balans rätt usel (pga vattenskräck och andra fobier) så jag lyckades välta med denna kajak också. Jag lärde effektiv paddling och isättning, stöd högt och lågt och rejäla styrtag för att vända på en femöring. Till och med ett par rollar med sorgliga resultat. Trots min relativt misslyckade utveckling under denna helg fastnade jag direkt för den frihet det innebär att motionspaddla kajak.

Direkt efter avslutad kurs bestämde jag mig för att skaffa en egen kajak och eftersom jag gillade stridsvagnskajaken från VKV så ringde jag Ingvar i Västervik som bygger dessa för att få en liten aning om vilken som skulle passa. Främst om Eliten skulle vara för mycket för en som inte paddlat förut. Ingvar tyckte jag skulle satsa på en Open Shore som nybörjare vilket fick mig att bestämma mig för en Elite (helt logiskt). Ringde runt och hittade osålda sådana i Vaxholm, hämtade en...lämnade tillbaka den igen.... för en annan pga. av viss skevhet i fören. Började paddla. Visst tyckte jag att det kändes osäkert och vingligt i början men jag höll mig alltid längs stränder för jag paddlade mest ensam och 10 - 13° C i havet är kallt. Suget att paddla regelbundet fortsatte och med det förmågan att hantera "skorven" bättre. Skaffade flottörer och bättre kapell med hängslen, kartfodral och kompass. Körde längre och längre sträckor men fortfarande stel av skräck när det gick millimeter höga vågor. Inte för att kajaken rörde sig det minsta utan för att jag hela tiden såg en inre bild av mig själv i vattnet, och jag gillar inte vatten. Nu efter 6 år gillar jag kajaken precis lika mycket, visst den är inte bäst på någonting men den är heller inte dålig på något. Den surfar bra men studsar som en badanka i motvågor, i sidsjö är den helt perfekt med sitt runda skrov. Det är egentligen bara fantasin som sätter begränsningar för hur man kan använda den. 

Den fungerar mycket bra som laståsna om man skall ut på "expeditioner". Den fungerar också helt ok som motionskajak eftersom man sitter och håller balansen med baken och fötterna. Att hålla 10 km/h i några mil är inte alls omöjligt och ännu snabbare i riktigt bra medvind. Sittbrunnen är så stor så man slipper kontakt med kajaken och kan jobba ordentligt med kroppen när man sätter fart. Jag sitter fortfarande på orginalsitsen som är lämligen kass, fast jämfört med höftstödsitsen så är det inget större val (kanske skaffar den där vita sitsen nån gång kanske). Kajaken är utmärkt som räddningskajak på ungdomsträningarna, den tål allt och alla utan att svikta speciellt och är snabb nog för att man inte skall bli efter för mycket. Perfekt kajak om man vill sitta och fiska (pontoner på). Akterluckan kan man öppna och sätta kuddar i för dottern som sitter bakvänd för ornitologiska paddeläventyr. Ankrad med ett liten 0,8 kg dragg fungerar kajaken alldeles utmärkt som plattform för fridykning mitt i havet..... Nästa år skall jag testa drakflygning med den också. Som sagt, fantasin sätter begränsningarna. Om pontonerna är på med utriggare kan man sitta på akterdäck och ta lunchpaus för att vila en öm bak (jäkla sits) och sträcka ut benen utan att behöva gå iland. Finns säkert fler saker man kan hitta på.....

I höst har den främst varit motionskajak för att regelbundet rasta mig. Inte för att den känns 100% säker i kallt vatten utan för att jag kommer upp i den igen utan hjälp och utan att vara i vattnet mer än någon minut. Rolla kajaken går också, men inte i ett skarpt läge. Stor sittbrunn och det faktum att mina knän rör sig över sittbrunnskanten gör det nästan omöjligt att inte ramla ur om olyckan skulle vara framme, men det har den heller aldrig varit. Så efter 6 år gillar jag den precis lika mycket. Inte bäst på något men bra på allt, byggd som en stridsvagn som tål en hel del. Alla dess egenskaper passar mig perfekt. Vilken tur jag hade som köpte den. Nu paddlar faktiskt hela familjen, resten i "raijsers" och motionskajak efter jag börjat vilket inte minskat intresset, men kanske mer pressat mig att paddla fortare och till och med med winge. I år testade jag att paddla den med ordentlig packning för första gången!!!!, visst blev det en stabil kajak men trög jobbig och inte alls så rolig lekfull i vågorna.

Slutligen vill jag inte alls rekommendera kajaken eftersom jag har förstått att det finns lika många åsikter som utövare och behoven är så olika beroende på vad man vill med sin kajak. Däremot är denna kajak fortfarande helt perfekt för mig så det så..........

(PS jag har aldrig gillat bilder med en kajakför, därför har jag med en sådan. Sedan finns en annan anledning...snor och spott är alls inte ovanligt på kapellet och det ser ju inte så trevligt ut. DS)

Paddelpass till stan..

Paddelpass till stan ToR är ju inte fel. Vi var tre som stämde träff vid klubben för att köra ett sådär lagom paddelpass på förmiddagen. Rutinen är att vi kommer iväg och alla tre glömmer något och måste vända för att hämta vad som glömts. Denna gång var inget undantag men eftersom ingen av oss hann iväg speciellt långt var det snabbt fixat. Väl framme vid sjön såg man en del vågor men inget speciellt oroande så man kunde ta Bracsan med ro. Förresten kör vi alla tre med likadana Bracsa IV maraton. Enda skillnaden är att  jag har min. blad för att jag är lite klenare. Tycker faktiskt att det är lite stora blad ändå ibland, märks efter ett par mil med hyfsat tempo. Jag stack lite före de andra eftersom jag kom i sjön först och är något långsammare. Paddlade på lugnt för att hitta tekniken och den kändes ganska bra även i lite sidvågor. Väl inne i den trygga ån kunde man trycka på lite mer och det känns verkligen hur mycket effektivare det går nu. Det låg en del is och flöt och ibland fick man krascha igenom några små flak. När man passerade lite större frusna partier med is lät det alldeles väldigt när bogvågorna bröt upp den tunna isen. Strax innan Övre Föret kom de ikapp. Extremen hade legat på våg efter 101an och blivit lite trött pga för få paddeltimmar på sista tiden. Bytte till min våg men efter ett tag blev det lite långsamt och vi låg sida vid sida in mot stan. Kände mig inte speciellt trött alls efter halva sträckan men la mig intill en brygga och drog i mig lite te för att hålla värmen i tårna. 101an drog iväg först för att det hade kommit in en del vatten i kajaken och det blev kallt om fötterna. Vi hängde på strax efter men i ett mindre forcerat tempo. En korkad fiskare höll på att sätta ett drag i 101an men det klarade sig precis. Flera flanörer som vandrade längs ån stirrade på oss när vi pumpade på i kanalen med breda leenden om än lite ansträngda. Efter ytterligare ett par kilometers paddlande bröt solen fram och jag bannade mig själv för att jag lämnat solglasögonen i väskan. 

Sista delen blev väldigt fin och vi mötte en multisporttjej som var ute och tränade i sin Flash-kajak ute i viken. Allt förändras med liten strålande solsken och när vi till slut kom tillbaka där vi började kändes det riktigt varmt i sittbrunnen. Satt kvar och bara njöt en stund. Upp med kajakerna och sedan in i bastun där vi satt ganska länge och snackade om paddling, rullskidor, skidor och MTB. Fem blåsor den här gången fast inga som man kan skryta med.

Från Australien till New Zeeland i K2 med hus-"vagn"

Ett par äventyrslystna ungdomar sitter just nu helt utmattade 400 km utanför Australiens kust med sikte mot Nya Zeeland. Avdrift och strömmar gör att det är extra jobbigt och nu skall de sova ordentligt i husdelen medan de driver norrut. Kajaken verkar inte vara den mest lättdrivna så jag förstår att man blir trött efter ett tag. Själv sprang jag intervaller i 30 minuter och blev helt utmattad. Paddling imorgon hoppas jag. Deras websida updateras ganska regelbundet i forumsdelen och på kartan.

Löpträning.....

löpträning sägs vara bra men idag blev jag bara stum i spåret och inte var det stum av häpnad för att det gick så fort utan stum i musklerna på grund av det frusna hårda spåret. Fast egentligen är det ju då det ger mest tror jag, när man får kämpa lite. Bara en minut långsammare på milen jämfört med förra veckan. Klart skön luft när man springer, man tar ett par djupa andetag innan backarna och bara blåser på uppför..tjoohoo! Bästa med löpträningen är dock dusch och vila efteråt. Det går inte att jämföra med nyspårade skidrundor eller paddling i stilla vatten. Mötte samma löpare som förra torsdagen vid samma tid, han springer lite fortare men ser definitivt lite tagen ut efter 40-50 minuter. Skönt att det åtminstone inte går fortare för honom utan ansträngning. 

Varför kämpa så mycket.....

...när man kan glida runt och njuta bara. Har faktiskt ingen aning men det bara händer. Det är inte grupptrycket, det är inte ett panikartat försök att försöka hänga med de "stora" grabbarna i sina sportiga lådor. Ensam på vattnet händer samma sak, det bara händer. Man kör allt som går med ett leende. Faktiskt ser man en hel del ändå, fåglar som fiskar, fiskar som fiskar,  småfisk som hoppar över fördäcket, luftakrobatartistiska fladdermöss. Svanar som irriterat flyttar på sig och sedan följer med en bra bit utanför revirgränserna. Tog man inte i, fick man inte känna hur fören djupdyker i nästa motvåg eller den härliga känslan av att fånga en medvåg och bara forsa fram. Sedan har man ju alltid något att berätta om på ljugarbänken eller i bastun när man långsamt tinar upp sina tår. Förresten är bastun inte bara bra för upptinande av envisa pladderpaddlare utan fungerar också som verksam preventiv behandlingsmetod mot främmande organismers tilltag när man sänkt immunförsvaret några timmar efter krafturladdning. De gillar nämligen inte värmen lika mycket.

Svart eller vit paddel på vintern?

Som paddelpladdrare kommer man ofta till en fas. Denna fas består i val av att gå vidare mot det okända eller att stanna kvar i det trygga välkända. Mitt senaste evolutionära hopp bestod i att trots min bestämda övertygelse om att den vita jag alltid använt var precis lika bra som de där svarta tvingades inse faktum i att de svarta faktiskt drev mitt flytetyg framåt med ett helt annat driv. Efter att med ursäkten av att köpa till någon annan införskaffa en sådan har jag långsamt men osäkert prövat "mina" wingar. Helt säkert kan jag nu påstå att helt annat skinn krävs i nävarna, bevisat av otaliga blåsor på de näst yttersta fingerlederna. Däremot verkar de klassiska skinnbullarna i tumvecket påverkas mindre. Den släta ytan på den vita mot en sträv kolfiber. DRAGET, en komplicerad manöver som kräver oerhörd precision och koordination för att kunna genomföras utan ansträngning av stackars enskilda muskler. Har faktiskt tränat det där i ett antal år med den vita och med tiden utvecklat en viss uthållighet och fart. När nu den svarta kom in i bilden förändrades med ens allt på grund av dess skedformiga utformning istället för den mer platta vita. Nu vet jag en hel del om hur det skall gå till i teorin, men som med allt annat är det lätt att veta men svårare att göra. En helt ny rörelse som

efter ett tag utvecklats till en viss säkerhet och vana. Dock skall noteras att denna nya rörelse innefattar andra delar av mig, och liksom inte lika utvecklade. ROTATIONEN är nyckeln för att orka och att sätta den svarta med ett dovt blopp istället för ett ljusare plask. HÖJDEN på näven i luften måste vara i ögonhöjd och benen cyklar mer än någonsin som ersättning för svag rygg och mage samt göra allt för att minska det negativa draget och öka det positiva genom bättre isättningar. Varje gång det fungerar ler man, kanske är det därför man skall utvecklas och inte stanna kvar. Än så länge är den svarta bara bättre på rakt framåt och jag kommer inte försöka några egentliga konster (styrtag) förrän det blir badvarmt igen, och så finns det ju roder. 

Slutligen vill jag säga att jag med detta inte lämnat den vita i sticket. Den finns med och den kommer nog vara favoriten när den blåser på och man inte har så bråttom att komma både fram och tillbaka. 

Definitivt vinter.....

Snö och is är inget bekymmer för en motiverad pladdrare men dagens torrläggning av kajakbryggan samt byte till vinterdäck på bilen avgjorde att paddla i cykelbyxorna inte längre är aktuellt. Åtminstone inte förrän april.....

Kajakjackan kommer jag nog hänga på hyllan också, den är alldeles för tät när det är minusgrader. Ylle, våtdräktssockor, sportjacka och toppluva i fortsättningen.....

Paddling 10 november 2007

Jaha, då skall man vara räddningskryssare igen då. Nyköpt Nelo V II:a och man kan ju inte vänta till våren. Lugnt och trevligt väder. Minusgrader till trots ganska skönt ute.

November paddlingar är ganska härliga, speciellt ljus och man är nästan helt ensam på vattnet.

Snön gör även en tråkig fällbro mer intressant. En solnedgång känns uppiggande efter 1,4 mil av allt mer förfinad Bracsapaddel-teknik. Fick inga blåsor denna gång. Efter välförrättat värv med frusna tår och isbepansrat flytetyg omöjligt att torka rent kastade vi oss in i bastun med glatt humör, ty ett bad i dagens vatten hade inte varit roligt.........