...när man kan glida runt och njuta bara. Har faktiskt ingen aning men det bara händer. Det är inte grupptrycket, det är inte ett panikartat försök att försöka hänga med de "stora" grabbarna i sina sportiga lådor. Ensam på vattnet händer samma sak, det bara händer. Man kör allt som går med ett leende. Faktiskt ser man en hel del ändå, fåglar som fiskar, fiskar som fiskar, småfisk som hoppar över fördäcket, luftakrobatartistiska fladdermöss. Svanar som irriterat flyttar på sig och sedan följer med en bra bit utanför revirgränserna. Tog man inte i, fick man inte känna hur fören djupdyker i nästa motvåg eller den härliga känslan av att fånga en medvåg och bara forsa fram. Sedan har man ju alltid något att berätta om på ljugarbänken eller i bastun när man långsamt tinar upp sina tår. Förresten är bastun inte bara bra för upptinande av envisa pladderpaddlare utan fungerar också som verksam preventiv behandlingsmetod mot främmande organismers tilltag när man sänkt immunförsvaret några timmar efter krafturladdning. De gillar nämligen inte värmen lika mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar